Nedslagen...

Igår kväll, vid midnatt, blev vi nedflyttade några våningar till ett familjerum på bb. Dock utan någon bebis i sikte. Jag börjar verkligen misströsta nu och jag tror faktiskt inte att den här bebisen kommer komma något tidigare. Och jag slår nästan vad om att om en vecka så blir jag hemskickad. Kanske lika bra. Onödigt om jag tar upp en plats här när inget händer ändå. 

Joacim skäller på mig och säger att jag inte ska ge upp och säga att jag skiter i allt. Och det gör jag inte, jag känner mig bara typ tom just nu. 

Bb rummet är jättefint och bra. Här kommer jag hänga ensam idag! Joacim ska hem till vildingarna. Men först är det frulle, och sedan ytterligare en ctg-kurva, innan vi vet helt vad dagen har att erbjuda. Men förhoppningsvis så kommer jag i stilla ensamhet sitta och virka med mina värkar. Har sagt till Joacim att när han kommer upp sedan igen (för det skulle han göra) så får han köpa med sig lite garner och en stor fet hamburgare! Och att han kanske får med sig den store sonen upp en sväng. Hoppas!