Slottsbygge med inslag av fiskpinnar

"Jag har inget att göra..." Är ord som är mer än rätt så vanliga i en 7-årings mun. Och det är rätt så vanligt att man som förälder blir lite lätt skogstokig varje gång man hör de orden. Men idag förekom jag dom. Satte igång James med slottsbygge och efter en stund så ville Liam också vara med. Sedan lekte de ihop i nästan 30 minuter (kors i taket, haha). 

Idag var jag ensam med alla tre ungarna så det blev enkel middag, dock deras favorit, fiskpinnar. Enkelt och bra! 

Bland fnitter och mygg mår jag som bäst!

Vi har sommarlov. Vi är på landet. Hästarna är våra närmsta grannar och barnen springer mellan stugorna, skrattar, leker, upptäcker. De gör de där sakerna vi gjorde när vi var små. Ni vet, när det inte fanns mycket mer barnprogram än Björnes magasin 18:15. De fångar småpaddor på ängen. De jagar efter gräshoppor som de döper efter deras favoritfotbollsspelare. De klättrar i träd. De ramlar ner från träd. De är lyckliga. Detta skapar minnen för dem för framtiden. Somrar av frihet. Somrar utan krav och måsten, få vara barn ute, i naturen, växa och må bra. Ser man på mina barn ser man sommarben. Bruna ben som sticker fram under shortsen, fulla av blåmärken, skråmor från buskar och fulla av myggbett och toppade med smutsiga fötter i gröna foppatofflor. 

Hur hade det varit utan vårt egna paradis där vid sjökanten? Hur hade det varit att behöva tillbringa sommaren mellan varma hus och stekhet asfalt. Behöva trängas på en strand med resten av staden. 

Nej! Vi trivs här. På vårt egna lilla smultronställe. Där vi alla får en paus från vardagen. En lugn skön stund av sommar! 

Inomhuspyssel

Snabbt inomhuspyssel. Pensla olja i en form som tål värme. Strö i pärlplattepärlor. In i ugn 200 grader i 10-12 min. Ta ut och låt svalna. Sedan ibland kan det behövas en liten kniv till att få ur skålen. Bra pyssel även för små barn, min 2,5 åring klarade det :) 

Missnöje ;)

Sitter och virkar på en mandala-duk, men jag blir verkligen inte nöjd! Jag har sätt på olika virksidor på Facebook där folk gjort så fina dukar med många olika färger i. Så jag tänkte "ah, jag gör en i bara en färg, för mönstret är snyggt och jag blir aldrig nöjd med många färger". Och nu är jag nästan färdig, och jag är inte nöjd! Jag är inte nöjd över att den är vit, den är inte lika fin enfärgad, iaf inte i vitt. Och sedan har jag tröttnat helt på bomullsgarn! Kanske är det för att jag har sådan värk i kroppen konstant och den förvärras när jag virkar i tjockt bomullsgarn då jag har en förmåga att virka för hårt. Sedan har vi en väldigt skrikig bebis hemma idag och missnöjet liksom smittar av sig... Hoppas på en gladare bebis och virkning imorgon istället! 

Barnuppfostran

Jag och maken uppfostrar våra barn att vara ödmjuka och rättvisa, för det är något av det viktigaste som finns. Vi (eller jag iaf) är ofta med ute med barnen när de leker för att hålla ett öga på dem, vilket många vänner i vår umgängeskrets också gör med sina barn. Då märker man ju av om de beter sig dumt samt att man får en viss inblick i hur de leker och hur de går ihop med andra barn, och vad våra barn tycker om att leka. Ett barn som leker och använder sin fantasi är underbart att sitta och iaktta. 

James är ju den skitungen som han är. Han är liksom inte med i de andras lek utan leker bredvid. Han har inte kommit så långt ännu, han är ju bara 2,5. Han går väl in i fotbollsmatchen med sin egna boll och stör. 

Liam som snart är 7 år springer ute och leker hela dagarna. Han får ju gå ut och in som han vill, om han får för oss dvs. De är många pojkar som brukar leka med varandra i många olika åldrar. 

Nu det senaste har jag uppmärksammat att en speciell pojke är på honom väldigt mycket. Och även Liam själv har börjat reagera på hur denna pojken är mot honom och säger att han puttas, retar, säger fula ord, skjuter dönare (heter det så?) och skakar och klämmer honom hårt. Och idag kom Liam upp helt hysteriskt hjärtskärande ledsen, hans lilla hjärta bultade i rapid och tårarna sprutade. Då hade pojken skrikit till honom "fuck you ungjävel". Och Liam vet att det är fel att göra så, samt att han säkert blev både sårad och arg. Sedan vågade han inte gå ut något mer för han var rädd för att pojkens äldre bröder skulle komma och slå honom. Vad gör man som förälder i detta? Naturligtvis pratade jag och tröstade Liam, men vad gör jag!? Ska jag gå och tala med hans föräldrar? Har jag otur så träffar jag på pappan och han är liksom lite "pojkar är pojkar". Jag vill helst inte behöva ta det med dem. Får se hur det hela utvecklar sig, och vara med mer ute än vad jag är. Sedan så kom det upp två pojkar till som styrkte Liams historia, och en av pojkarna sa att han inte får leka med pojken som retas för sin mamma, för att pojken svär och håller på. Jag tycker det är lite svårt att förbjuda att leka med varandra när man bor på samma gård och har samma vänner..

Börjar förstå det där med 'små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer'. För det blir verkligen värre ju äldre de blir. 

Annars så har vi klippt av trollrufset på Liam. Och han har nu Ronaldo-frisyr :) 

Kom igen nu då Helena!

Ska man ha en blogg så ska man väl ha några nya inlägg i den med!? Men hur dumt det än låter så hinns det inte med. När barnen sover senast vid nio på kvällen är jag helt slut. Tvingar mig vara vaken till åtminstone 22 på kvällen bara för att vara vaken utan barnen en stund. 

Sams mage mår bra nu iaf. 20 droppar minifom vid varje mål samt 5 droppar semperdroppar om dagen gör susen. Men glöms Semperdropparna så blir det stopp i magen på Sam och det tar dagar innan han kan bajsa igen. Och glömmer jag minifomet så blir han dundergasig. Fast ikväll har han varit ledsen utan ngn speciell anledning, bara för att han är bebis ;) 

Och då ska man naturligtvis sova hos mamma i hennes säng! 

Mikrofonskallra

Ugglemobil

Elefantmobil med hjärta

Elefanter!

Elefanter!

25/3 är en ny födelsedag!

25/3 klockan 20:30 kom Sam! Han hade bråttom ut! 1,5 timma tog förlossningen. Lite tidig blev han ändå, han kom i vecka 36. Men han var stor! Han vägde hela 3350 gram och var 49 cm lång. 

Det roliga med det hela är att jag skulle blivit igångsatt dagen efter han kom. Men som sagt, han hade bråttom! 

Jag hade gjort upp en plan med aurorabarnmorskan om att få eda och sedan skulle hinnorna tas så det skulle bli en relativt smärtfri förlossning. Men så blev det ju inte... Idioten som skulle sätta edan stack mig sammanlagt 6 gånger i en nerv! Så jag var på väg att be henne dra åt helvete och bestämde mig för att skita i edan. Så detta blev min andra förlossning av tre som jag genomförde helt utan smärtlindring! Känner mig lite som superwoman, haha. 

Och ut kom Sam. En perfekt liten varelse med tio fingrar och tio tår!

Nöjd!

Idag har jag virkat färdigt filten till minibror som ska få hänga med upp till förlossningen och bb. Jag är så otroligt nöjd med den och har nog visat upp den på varenda virksida på Facebook och haschtag på instagram. Idén är dock inte min egen, jag hittade en liknande filt på internet för ett tag sedan och kände att en sådan vill jag göra. Förutom att jag hade bilden på den i mitt huvud så är den virkad helt på fri hand. Testade olika maskor på filten och kom fram till att "mossvirkning" blev snyggast, sedan var löv, grenar och ugglor enkla att få ihop. Sedan fäste jag motiven genom att handsy med kaststygn i sytråd. Jag har fått otroligt mycket positiv respons på filten så jag är superstolt nu! 

Och nu i eftermiddag och kväll knåpade jag ihop en snutte till minibror. James skulle promt ha den och snutta med men den gick inte att snutta med på James-vis så han kastade bort den och muttrade något i form med "nä nunte". Så kanske, kanske, får minibror ha den för sig själv ;) 

Då får vi se vad jag virkar imorgon, om jag orkar det. Mitt psyke är verkligen jätteskört nu och jag mår skit. Tur att det inte är långt kvar nu! Men imorgon är James hemma med mig, och han får mig alltid att le, oavsett humör, goa onge!

Sov gott!

Pollenhelvete!

Ögonen kliar, är svullna , är ömma och kleggar sig. Näsan är täppt och huvudet likaså. Får skicka maken förbi Apoteket när han är på väg hem från jobbet. Såhär vill jag inte ha det!

Aurorasamtalet gick jättebra! Var inga problem som helst att få bli igångsatt på bf dagen. Men hon sa/frågade mig en sak som överraskade mig. Hon frågade om jag verkligen orkade gå mycket länge till, i och med foglossningen, förvärkar, risk för att han kommer tidigare plus att jag mår allt sämre psykiskt (hon var även upprörd för att läkare och bm inte tagit min trötthet och nedstämdhet på allvar och trodde själv att jag borde gått upp på mina tabletter under graviditeten). Så hon skulle fixa en igångsättningstid en vecka innan. Bara det kändes som en befrielse, jag kunde äntligen välkomna graviditeten och bebisen. 

Strax efter vi hade kommit hem så ringde bm igen. Hon berättade då att hon hade pratat med läkaren och han ville ge mig en tid mycket tidigare! Han tyckte att jag hade haft nog han med. Så nu är det inte alls långt kvar innan jag ska få min bebis. Jag känner i dagsläget att jag inte vill berätta exakt datum för detta, mer än att det är snart!

Så nu har vi fått skynda på oss här hemma. Eller ja, jag pekar med hela handen från soffan (eftersom jag knappt kan gå alls nu...) och maken får jobba. Det senaste vi fått gjort nu är att få lagt det nya golvet i hallen, och det blev sjukt snyggt! 

Kan inte sova...

Mina tankar är på något helt annat ställe än på väg in i drömmarnas värld. Imorgon, eller rättare sagt idag, ska jag och maken på Aurorasamtal på kvinnokliniken östra. Vi var på ett sådant innan James med, och det gick jättebra. Jag är livrädd att det inte ska gå bra imorgon. 

Aurorasamtal får man om man är väldigt rädd inför förlossningen. Vill ni ha mer info så får ni googla känner jag. 

Med James blev jag igångsatt och hade Eda (ryggmärgsbedövning) redan från början. Och det är i stort sett så jag vill ha det igen. Känner också att jag inte orkar gå in på varför jag ska gå på ett Aurorasamtal mer än att allt var kaos vid stora pojkens förlossning. 

Men jag får väl tvinga igen mina blå och hoppas på att få sova en stund inatt i alla fall. 

Nalleruta

Mönster Nalleruta 

Färg 1

1. Magisk cirkel

2. 3 lm, 11 st, 1 sm i 3 lm

Färg 2 

3. Virkas i bakre mb! 3 lm 1 st i samma maska, 2 i 1 st resten av varvet, sm. (24 st)

4. Virkas i båda mb. 3 lm, 2 i 1 st, [1st, 2 i 1st] upprepa [ ] runt, sm (36)

Färg 3

5. Virkas i bakre mb. 4 lm 1dst i samma m, 2st i 1, 1st, 3 hst, 1 st, 2st i 1 st, 2dst i 1, 1 lm. 

[ 2 dst i 1, 2 st i 1, 1st, 3hst, 1st, 2st i 1, 2dst i 1, 1lm ] x2

6. Virkas i båda mb. Fm runt, förutom kanterna där man gör 3 fm. 

Öron! Färg 2 

Virkas i främre mb.

Börja i samma maska i varv 4 som du gjort 1 st i (innan 2st i 1, slutet på sidan). Dra upp en maska, sedan görs 8st i andra maskan från där du tog upp maskan, hoppa över en maska och fäst med en sm. 

Andra örat görs ungefär likadant. Låt det vara 5 maskor mellan öronen.

Dra upp en maska, 8st i andra maskan, hoppa över en maska, sm. 

Sedan är det bara att sy dit ögon, nos och mun enligt eget tycke! 

Som vanligt, är inget proffs på skriva mönster då jag oftast bara använder mig av stödord när jag ska göra något igen. Så jag hoppas ni förstår!

Vi är hemma!

Och ingen bebis! Vi fick stoppat honom!

I söndags fick vi åka hem. Då hade jag inte öppnat mig mer plus att värkarna avtagit i styrka och blivit mer förvärkar och sammandragningar. Det är så himla skönt att vara hemma hos mina barn bland mina grejer, min säng och min soffa! 

Däremot så märker jag ju att så fort jag är uppe och rör mig att flrvärkarna blir mer smärtsamma. Men foglossningen är ju fortfarande kvar så jag kan ju ändå inte riktigt röra mig. 

Så idag gick jag in i vecka 36, 35 hela veckor! Bara 5 veckor kvar! Få se hur länge han tänkt att stanna inne! 

Dagspermission!

Idag blev vi hemskickade för dagen. Fick så lyxig dagspermission. Var hemma mellan 12 och 20. Skönt att träffa ungarna men väldigt jobbigt att inte orka något. Värkarna har avtagit något under dagen tycker jag. Så kanske har han bestämt sig för att vänta ett tag till!?

Imorgon vill jag nog ha tag i en doktor så jag/vi får reda på hur de tänker och vad som krävs för att ongen ska få komma ut. Och hur länge jag ska vara här! Sedan behöver jag fortsatt sjukskrivning. Sista dagen för min nuvarande imorgon. Och jag tror inte jag ska jobba på måndag... 

Nu är vi uppe på förlossningen igen, i ett pyttepytte litet rum. Men vi har en säng var att sova i som tur är. Jag är helt slut efter den här dagen så jag slocknar nog när som helst.

Hoppas på att bli lite mer uppdaterad själv om allt imorgon!