Kärlek!

Jag sprang omkring ikväll och letade efter mediciner, salvor och pyjamas till Sam medan maken försökte trösta honom. I farten skickade jag in Liam på dass för att borsta sina tänder. Då ropar James att han också skulle borsta tänderna och jag hörde hur de båda började leka med vattnet i handfatet. Någonstans i Sams skrik röt jag till "NI SKA BORSTA TÄNDERNA INTE LEKA!". Medan vi två vuxna brottades med bebisen för att få i honom mediciner och smörjas med salva (man kan ju tro att ongen har åtta armar och är stark som en oxe) hör jag från toaletten "och nu James ska du bita ihop". Så jag blir nyfiken på vad de andra busarna nu hittat på så jag smyger och tittar försiktigt runt toadörren, och där står Liam och borstar tänderna på lillebrorsan som snällt står på toastolen och gör precis som Liam säger. Jag skyndar och hämtar kameran så även maken kan få ta del av vad de gör (eftersom han fick fortsätta att brottas med oxen själv). Det är sådana här stunder som får mammahjärtat att smälta. Mina fina troll! 

Mössa!

Virkat en mössa till mig själv! Och jag blev riktigt nöjd med den! Nästa projekt blir till att virka ett par matchande vantar. 

Mössan är virkad i Rustas akrylgarn Helene. Vilket är mitt nya favoritakrylgarn! Mössan är virkad i bakre stolpbågen ner till slutet då jag virkat resårvirkning :) 

Den är svart, även om det inte ser så ut :) 

Sjuka barn 😷

Vilka dygn vi har haft!

Förrigår kväll och natt spenderades jag med Sam uppe på barnakuten på östra sjukhuset. Han hade krupphosta och indragningar i bröstkorgen, med andra ord så hade han jobbigt att andas. Sex timmar spenderade jag på akuten och han fick andas medicin fyra gånger. Väl hemma sedan så var krupphostan och andningen bättre, men då kom febern... Steg till 40 heta grader och han mådde jättedåligt. 

Sedan igår på morgonen fortsatte febern vara rätt så hög och han blev dålig i lungorna igen.. Han pep vid varje andetag och var väldigt rosslig. Ringde till backa barnmedicin och fick en akuttid. Där fick han inhalera mer medicin. När väl medicinen verkade så somnade han gott. Vi fick utskrivet Airomir till honom. Samma medicin som James har för sin astma. Och detta var väldigt bra, för väl hemma igen började han pipa och rossla väldigt igen. Så det blev till att medicinera flera gånger under kvällen. 

Och inatt började det om igen, 40 graders feber och astmaanfall. Han började pipa hemskt i lungorna igen, värre än innan och han var helt speedad. Så det var bara att ge Ipren för febern och Airomir för lungorna. Det krävdes två täta doser för att få andningen till att bli bättre och få pipandet att försvinna. Men det har varit en orolig natt med mycket gråt och oroliga rörelser. 

Nu idag har pipandet fortsatt. Men det är så himla skönt att kunna ge honom hjälp med medicinen. Det är hemskt att se sitt barn ha svårigheter med att andas. Och indragningarna i bröstkorgen som syns är otäcka att se. 

Sedan för att höra det hela lite jobbigare så är James hemma dålig han med. Han har också svårt med andningen samt har småfeber. Och en treåring speedad på Airomir är inte lika lätt att handskas med som en bebis är. 

Åtta gånger per dygn kan vi ge Airomir till Sam, så vi kan ge fem gånger till idag. Och jag hoppas innerligt att det ska räcka, annars får det bli en tur till upp till akuten ikväll. 

Just nu sover Sam, med feberrosiga och torra kinder, eksem i halva ansiktet och med massor av snuttar medan jag och James tittar på "Bamse och tjuvstaden. 

Jag hoppas så att barnen blir friska snart! 

(Om ni undrar hur ett barn med astma låter när det andas så kan ni gå in och kolla i flödet på min instagram, "mammamailan" heter jag där.)

//Helena 

Movember

Nu sparar väl alla karlar ut sin mustage och skägg för att supportra bland annat prostatacancer hoppas jag. Och sedan kan ni väl låta bli att raka av det igen va?! Jag är av den uppfattningen att män ser bättre ut i skägg! 

Såklart har min gubbe skägg. Och jag vill inte ens tänka på hur han hade sett ut utan det ;) Han har länge gått och spånat på en ryktborste (hehe, skäggborste) i päronträ från Dr. Dittmar. Så jag slog slag i saken och beställde en sådan plus skäggolja som var tänkt att han skulle få på fars dag. Dock så kom paketet hem en dag tidigare än vad jag hade sagt att jag ville ha det, och självklart för en gång skull så kollade han i brevlådan när han kom hem... Så han fick öppna det redan i tisdags. Han blev jätteglad för det var inget han hade förväntat sig! 

Ikväll satt jag och färdigställde en mössa till maken. Han gnäller ofta över att jag virkar till alla andra och inte något till oss, men nu ligger det en färdig mössa framme till honom när han vaknar. Hoppas bara att han får på sig den. Den var på tok för stor för mig i alla fall. 

 

Får nig ta och inhandla lite mer garn och göra en till mig med. Föredrar att göra mössor i akrylgarn och för tillfället har jag bara en massa bomullsgarn hemma. 

Men nu ska den hör kaffetanten försöka sova. Fredag imorgon! Whoop whoop! 

Skönt med planering!

Vi har just påbörjat en prenumeration på Linas matkasse. Vi valde barnkassen av den enkla anledningen av att vi har barn. När maten kom i måndags eftermiddag tänkte vi hur sjutton ska detta räcka!? Men än så länge efter två dagar så är vi nöjda. Skönt när någon planerat vad vi ska laga, det är barnvänlig mat och maträtterna är enkla. Kassen kommer komma varannan vecka och det känns bra. För då kan vi köra våra "vanliga" maträtter varannan vecka. Nackdelen är att det inte är bra bebismat, och när man dessutom har en bebis med trolig mjölkallergi så funkar det inte alls. Men vi får köpa till och göra lite storkok till mini. Än så länge är han nöjd bara han får mat och den behöver inte se ut som våran. Nästa vecka testar vi på city gross viktväktarkasse. Det om något lär bli intressant, frågan är om ungarna kommer äta något alls då!? Om inte så får det bli fiskpinnar för dem hela veckan ;)

Detta serverade jag idag. Jag är inget fan av korv alls men detta var jättegott!! Ungarna gillade inte korven (mer till mamma och pappa) men älskade pastastubbarna och den hemgjorda tomatsåsen!

Ajajajajaj!

Igår kunde jag inte hålla ut längre. Jag var tvungen att akut gå till tandläkaren. Hade vansinnig tandvärk i en tand som jag behövt fixa i över ett år. Men med jobbig graviditet och bebis med kolik så har det bara inte blivit av. Och sedan så hoppas man väl att tanden ska bli bra av sig själv, men det händer ju aldrig! Tandhelvetet behövde naturligtvis rotfyllas, och det passar ju bra nu när man är extra rik när man är föräldraledig! Men som tur är så är jag nästan uppe i 2000 kr i egenavgift och vid 3000 kr går ju försäkringskassan in och hjälper till med 50% på allt över den summan. Men det är ju inte billigt för det. Sedan var tanden rätt dålig i sig så de var tvungna att kapa av kronan på den med, och därigenom blir det ännu dyrare. Men sedan är det ingen tand som syns så frågan är ju om tanden verkligen behöver en krona..!? Surt som fan är det i alla fall! Läskigt är det också! 

Grodprinsen

Virkad mössa. Mössan är väldigt söt, men modellen som bär mössan är sötare. Tillsammans dör man ju nästan sötdöden :) 

Prinsessan Iris!

För ett tag sedan var vi på dop för våra fina vänners lilla dotter. Självklart fick hon en virkad dopgåva. När hennes storasyster döptes fick hon en prinsessa, så självklart skulle lilla Iris också få en docka! 

Dessa dockorna är såååå tråkiga att göra, haha. Så om de skaffar fler barn får det bli en pojk så jag slipper virka en prinsessa. Fast det kanske får bli en prins i så fall, nästan lika tråkigt, haha. Men fina är de vilket fall. Och uppskattade av de som får den! 

Måndag!

Idag är det måndag! James favoritdag! Det är den dagen han har mig (nästan) för sig själv. Vi brukar ta det väldigt lugnt. Slappa i soffan, leka på rummet och mysa en himla massa. 

Det är nog inte så konstigt att måndagar är favoritdagen. Helgerna med hela familjen samlad kan vara rätt så intensiva. Även om vi inte är iväg och gör saker så är det full rulle från morgon till kväll. Så när måndagen kommer så känns det som att lugnet och rutinerna återställs. Även jag gillar våra lugna måndagar då jag och James har chans att vara bara vi tillsammans. Visserligen är ju Sam hemma (honom blir vi ju inte av med) men han är så snäll så vi märker nästan inte av honom. 

Nu ska jag återgå till min myskille i soffan. Krypa ner under filten med honom och kramas lite till tonerna av teletubbies på tv:n. 

Elsa och Anna

Här är Elsa och Anna från Disneyfilmen Frost. De är presenter till en frost-tokig flicka som fyller 5 år nu i dagarna. 

Elsa och Anna är ungefär 20 centimeter långa och virkade på fri hand så det finns inget mönster. 

Eller är det kanske Anna och Elsa på bilden. Jag har ingen koll på vem som är vem eftersom ingen av mina grabbar är förtjusta i filmen. Gubben och jag "tvingade" ungarna att se den i alla fall en gång strax efter den kommit ut :) 

Spiderman

Idag flyttade Spiderman till ett nytt hem. En present till en flicka som fyller 4 år. 

Spiderman är cirka 30 centimeter lång och virkad på fri hand och därför finns det inget mönster! 

Virkstopp

Beslöt mig för en sak nu ikväll. Jag ska inte ta några virkbeställningar på ett tag. Har haft en hel del beställningar ett tag nu och de tar bort lusten att virka. Jag vill virka det jag vill, och just nu hinns det inte med. Tiden räcker inte med tre barn hemma. Tre barn som dessutom turas om att vara sjuka.. Jag har nu 2,5 virkbeställning att göra, sedan har jag en massa nya grejer att testa. Så imorgon ska det virkad beställningar i den mån det hinns med. Sam är så in i bombens förkyld med hosta och feber så det hinns inte med så mycket mer än honom just nu. Min stackars lilla bebis! Detta är första riktigt ordentliga dunderförkylningen han har så jag hoppas att han inte åker på några andningsbesvär som storebrorsan Batman! 

Nu ska jag försöka sova lite innan mini vaknar och vill att jag ska sitta med honom. 

Godnatt!

Sitt ner!

Mitt bland feber, snuva och allmänt kasst tillstånd har Sam lärt sig att sitta upp. Var väl på tiden kan jag känna då båda brorsorna satt vid 6 månader, och Sam är ju hela 7 månader nu. Fast av erfarenhet så tycker jag det är skönt när de inte är så tidiga. James började till exempel inte krypa förrän han var runt 8 månader, men sedan gick han istället när han var 10 månader. Liam gick vid 11 månader så Sam ska väl börja gå vid 9, men det hoppas vi inte! 

Tårta

Fick en beställning på en prinsesstårta för ett tag sedan. Detta är resultatet! 

Idag är en ny dag!

Usch, igår kväll skällde jag till ordentligt på min stackars (snart) treåring. Och trot eller ej, jag brukar inte skälla på honom speciellt ofta. Men det brast helt för mig och stackarn blev ledsen och besviken på mig, vände ryggen mot mig och bara grät. Jag kände mig så dum!! Men efter en stunds kramande och tröstande och försök till förklaring varför jag blev så arg blev vi vänner igen. Sedan när han kom in till mig inatt låg jag och höll om mitt troll resten av natten. 

Så när Joacim kom hem igår kväll strax innan 21 (han hade jobbat från 7 på morgonen) bröt jag ihop totalt. Han jobbar över så ofantligt mycket just nu, och har gjort så i flera veckor. Jag känner mig verkligen som en ensamstående förälder. Sedan är det en hel del krux med barnen som jag inte vill gå in på här som gör allt så mycket tyngre. Joacim sa till mig att han sagt till på jobbet att jan inte kan jobba så som han gör nu något mer. Han orkar inte, jag orkar inte. Och det går ut över oss som familj. Så nu hoppas vi på att nästa vecka blir normal. 

Idag är det skola och förskola för de två stora och jag och mini ska åka och shoppa på kappahls rea! Sedan när de kommer hem blir det mys och pyssel hela dagen! Och jag ska vara en så mycket bättre mamma!

Ögonklegg

Idag vaknade Samsam upp med igenkletade och röda ögon. Han såg hemsk ut! Han gillade det inte. Han kliade sig hemskt i ögonen och man såg hur irriterande det kändes. Tvättade med koksalt och han låg helt still och verkade njuta av det. Man vet ju själv hur jobbigt det är med ögoninflammation. Ringde vårdcentralen och hörde efter om de ville ta emot oss, men det ville de inte. Egenvård en vecka, trots han är bebis. Jag hoppas att det ger med sig snart. Tror att gårdagens middag kan vara anledningen, han kletade in köttbullarna och potatisen rätt så bra i ansiktet, haha. 

Åka buss!

"Jaaaaaa" skriker barnen i kör "åka buss!!!". Varför undrar jag. Vad är nöjet i att sitta med en massa andra människor i en stor bil där det verkar som föraren hittat sitt körkort i ett cornflakespaket? Dessutom mår man illa när man åker buss, eller bil med för den delen så länge jag inte kör själv.. 

Jaja, vilket som.. Vi packade ihop tre barn, en barnvagn och en sittbräda och for till den stora staden (Göteborg) med buss igår. Liam och James var helt överförtjusta medan jag stod och mådde illa hela vägen in till stan. Tur att trippen bara tar 15 min! Jag åker buss kanske max 4 ggr per år, och detta var gång ett i år. Nästa gång hoppas jag är utan barn och med alkohol i kroppen ;) Förstår inte hur maken klarar av att åka både till och från jobbet på detta sättet, nykter dessutom. Fy bubblan vad tråkigt!

Supersugen!

Igår vaknade jag på morgonen och kände att jag måste shoppa något. Så på eftermiddagen åkte jag och gjorde en storhandling. Bara jag, utan barn, underbart! Dock så stillades inte mitt shoppingsug. Men det löste sig, Kappahl låg bredvid coop så jag ramlade in där. Fick handlat lite kläder till Sam. Sammanlagt tre bodysar, två par byxor och strumpor. Så nu har ungen lite matchande kläder som bara är hans egna och inte ärvda! Ska inviga ett set idag. Så kul! Maken undrade dock varför jag inte köpte ett par byxor till mig själv så jag måste ta tillfället i akt och åka och inhandla något till mig själv idag, innan han ändrar sig :) 

Stalker

Idag kom det fram en mamma på öppna förskolan och utbrast "men det är ju du som har den där bloggen" (typ så iaf, jag fattade inte först). Och jag blev helt paff! Sedan jag lade av med mina föregående bloggar och gått på den nya bloggen har inte ngn läsare gjort sig tillkänna. Vilket som så var det jättekul och med ens fick jag tillbaka blogglusten. Men jag undrar hur det ska gå nu när jag är en bloggkändis, hihi. 

Annars rullar livet på. Liam har börjat skolan, James fyller tre nästa vecka och Sam som är 6 månader nu är antagligen känslig för mjölk. 

Maken jobbar på och jobbar över. Dock mindre nu än förr. Så nu ses vi faktiskt igen. 

Och jag, jag är mamma. Vissa dagar är lätta och allt går som det ska. Vissa dagar vill man bara sätta sig i ett hörn och snyfta för sig själv. Vilken typ av dag spelar ändå ingen roll, tiden går för fort! Och hur jag än vänder på allt är mina tre troll mitt allt! Det är vi, jag och dem mot resten av världen, och vi vinner så jävla stort! 

Slottsbygge med inslag av fiskpinnar

"Jag har inget att göra..." Är ord som är mer än rätt så vanliga i en 7-årings mun. Och det är rätt så vanligt att man som förälder blir lite lätt skogstokig varje gång man hör de orden. Men idag förekom jag dom. Satte igång James med slottsbygge och efter en stund så ville Liam också vara med. Sedan lekte de ihop i nästan 30 minuter (kors i taket, haha). 

Idag var jag ensam med alla tre ungarna så det blev enkel middag, dock deras favorit, fiskpinnar. Enkelt och bra! 

Bland fnitter och mygg mår jag som bäst!

Vi har sommarlov. Vi är på landet. Hästarna är våra närmsta grannar och barnen springer mellan stugorna, skrattar, leker, upptäcker. De gör de där sakerna vi gjorde när vi var små. Ni vet, när det inte fanns mycket mer barnprogram än Björnes magasin 18:15. De fångar småpaddor på ängen. De jagar efter gräshoppor som de döper efter deras favoritfotbollsspelare. De klättrar i träd. De ramlar ner från träd. De är lyckliga. Detta skapar minnen för dem för framtiden. Somrar av frihet. Somrar utan krav och måsten, få vara barn ute, i naturen, växa och må bra. Ser man på mina barn ser man sommarben. Bruna ben som sticker fram under shortsen, fulla av blåmärken, skråmor från buskar och fulla av myggbett och toppade med smutsiga fötter i gröna foppatofflor. 

Hur hade det varit utan vårt egna paradis där vid sjökanten? Hur hade det varit att behöva tillbringa sommaren mellan varma hus och stekhet asfalt. Behöva trängas på en strand med resten av staden. 

Nej! Vi trivs här. På vårt egna lilla smultronställe. Där vi alla får en paus från vardagen. En lugn skön stund av sommar! 

Inomhuspyssel

Snabbt inomhuspyssel. Pensla olja i en form som tål värme. Strö i pärlplattepärlor. In i ugn 200 grader i 10-12 min. Ta ut och låt svalna. Sedan ibland kan det behövas en liten kniv till att få ur skålen. Bra pyssel även för små barn, min 2,5 åring klarade det :) 

Missnöje ;)

Sitter och virkar på en mandala-duk, men jag blir verkligen inte nöjd! Jag har sätt på olika virksidor på Facebook där folk gjort så fina dukar med många olika färger i. Så jag tänkte "ah, jag gör en i bara en färg, för mönstret är snyggt och jag blir aldrig nöjd med många färger". Och nu är jag nästan färdig, och jag är inte nöjd! Jag är inte nöjd över att den är vit, den är inte lika fin enfärgad, iaf inte i vitt. Och sedan har jag tröttnat helt på bomullsgarn! Kanske är det för att jag har sådan värk i kroppen konstant och den förvärras när jag virkar i tjockt bomullsgarn då jag har en förmåga att virka för hårt. Sedan har vi en väldigt skrikig bebis hemma idag och missnöjet liksom smittar av sig... Hoppas på en gladare bebis och virkning imorgon istället! 

Barnuppfostran

Jag och maken uppfostrar våra barn att vara ödmjuka och rättvisa, för det är något av det viktigaste som finns. Vi (eller jag iaf) är ofta med ute med barnen när de leker för att hålla ett öga på dem, vilket många vänner i vår umgängeskrets också gör med sina barn. Då märker man ju av om de beter sig dumt samt att man får en viss inblick i hur de leker och hur de går ihop med andra barn, och vad våra barn tycker om att leka. Ett barn som leker och använder sin fantasi är underbart att sitta och iaktta. 

James är ju den skitungen som han är. Han är liksom inte med i de andras lek utan leker bredvid. Han har inte kommit så långt ännu, han är ju bara 2,5. Han går väl in i fotbollsmatchen med sin egna boll och stör. 

Liam som snart är 7 år springer ute och leker hela dagarna. Han får ju gå ut och in som han vill, om han får för oss dvs. De är många pojkar som brukar leka med varandra i många olika åldrar. 

Nu det senaste har jag uppmärksammat att en speciell pojke är på honom väldigt mycket. Och även Liam själv har börjat reagera på hur denna pojken är mot honom och säger att han puttas, retar, säger fula ord, skjuter dönare (heter det så?) och skakar och klämmer honom hårt. Och idag kom Liam upp helt hysteriskt hjärtskärande ledsen, hans lilla hjärta bultade i rapid och tårarna sprutade. Då hade pojken skrikit till honom "fuck you ungjävel". Och Liam vet att det är fel att göra så, samt att han säkert blev både sårad och arg. Sedan vågade han inte gå ut något mer för han var rädd för att pojkens äldre bröder skulle komma och slå honom. Vad gör man som förälder i detta? Naturligtvis pratade jag och tröstade Liam, men vad gör jag!? Ska jag gå och tala med hans föräldrar? Har jag otur så träffar jag på pappan och han är liksom lite "pojkar är pojkar". Jag vill helst inte behöva ta det med dem. Får se hur det hela utvecklar sig, och vara med mer ute än vad jag är. Sedan så kom det upp två pojkar till som styrkte Liams historia, och en av pojkarna sa att han inte får leka med pojken som retas för sin mamma, för att pojken svär och håller på. Jag tycker det är lite svårt att förbjuda att leka med varandra när man bor på samma gård och har samma vänner..

Börjar förstå det där med 'små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer'. För det blir verkligen värre ju äldre de blir. 

Annars så har vi klippt av trollrufset på Liam. Och han har nu Ronaldo-frisyr :) 

Kom igen nu då Helena!

Ska man ha en blogg så ska man väl ha några nya inlägg i den med!? Men hur dumt det än låter så hinns det inte med. När barnen sover senast vid nio på kvällen är jag helt slut. Tvingar mig vara vaken till åtminstone 22 på kvällen bara för att vara vaken utan barnen en stund. 

Sams mage mår bra nu iaf. 20 droppar minifom vid varje mål samt 5 droppar semperdroppar om dagen gör susen. Men glöms Semperdropparna så blir det stopp i magen på Sam och det tar dagar innan han kan bajsa igen. Och glömmer jag minifomet så blir han dundergasig. Fast ikväll har han varit ledsen utan ngn speciell anledning, bara för att han är bebis ;) 

Och då ska man naturligtvis sova hos mamma i hennes säng! 

Mikrofonskallra

Ugglemobil

Elefantmobil med hjärta

Elefanter!

Elefanter!

25/3 är en ny födelsedag!

25/3 klockan 20:30 kom Sam! Han hade bråttom ut! 1,5 timma tog förlossningen. Lite tidig blev han ändå, han kom i vecka 36. Men han var stor! Han vägde hela 3350 gram och var 49 cm lång. 

Det roliga med det hela är att jag skulle blivit igångsatt dagen efter han kom. Men som sagt, han hade bråttom! 

Jag hade gjort upp en plan med aurorabarnmorskan om att få eda och sedan skulle hinnorna tas så det skulle bli en relativt smärtfri förlossning. Men så blev det ju inte... Idioten som skulle sätta edan stack mig sammanlagt 6 gånger i en nerv! Så jag var på väg att be henne dra åt helvete och bestämde mig för att skita i edan. Så detta blev min andra förlossning av tre som jag genomförde helt utan smärtlindring! Känner mig lite som superwoman, haha. 

Och ut kom Sam. En perfekt liten varelse med tio fingrar och tio tår!

Nöjd!

Idag har jag virkat färdigt filten till minibror som ska få hänga med upp till förlossningen och bb. Jag är så otroligt nöjd med den och har nog visat upp den på varenda virksida på Facebook och haschtag på instagram. Idén är dock inte min egen, jag hittade en liknande filt på internet för ett tag sedan och kände att en sådan vill jag göra. Förutom att jag hade bilden på den i mitt huvud så är den virkad helt på fri hand. Testade olika maskor på filten och kom fram till att "mossvirkning" blev snyggast, sedan var löv, grenar och ugglor enkla att få ihop. Sedan fäste jag motiven genom att handsy med kaststygn i sytråd. Jag har fått otroligt mycket positiv respons på filten så jag är superstolt nu! 

Och nu i eftermiddag och kväll knåpade jag ihop en snutte till minibror. James skulle promt ha den och snutta med men den gick inte att snutta med på James-vis så han kastade bort den och muttrade något i form med "nä nunte". Så kanske, kanske, får minibror ha den för sig själv ;) 

Då får vi se vad jag virkar imorgon, om jag orkar det. Mitt psyke är verkligen jätteskört nu och jag mår skit. Tur att det inte är långt kvar nu! Men imorgon är James hemma med mig, och han får mig alltid att le, oavsett humör, goa onge!

Sov gott!

Pollenhelvete!

Ögonen kliar, är svullna , är ömma och kleggar sig. Näsan är täppt och huvudet likaså. Får skicka maken förbi Apoteket när han är på väg hem från jobbet. Såhär vill jag inte ha det!

Aurorasamtalet gick jättebra! Var inga problem som helst att få bli igångsatt på bf dagen. Men hon sa/frågade mig en sak som överraskade mig. Hon frågade om jag verkligen orkade gå mycket länge till, i och med foglossningen, förvärkar, risk för att han kommer tidigare plus att jag mår allt sämre psykiskt (hon var även upprörd för att läkare och bm inte tagit min trötthet och nedstämdhet på allvar och trodde själv att jag borde gått upp på mina tabletter under graviditeten). Så hon skulle fixa en igångsättningstid en vecka innan. Bara det kändes som en befrielse, jag kunde äntligen välkomna graviditeten och bebisen. 

Strax efter vi hade kommit hem så ringde bm igen. Hon berättade då att hon hade pratat med läkaren och han ville ge mig en tid mycket tidigare! Han tyckte att jag hade haft nog han med. Så nu är det inte alls långt kvar innan jag ska få min bebis. Jag känner i dagsläget att jag inte vill berätta exakt datum för detta, mer än att det är snart!

Så nu har vi fått skynda på oss här hemma. Eller ja, jag pekar med hela handen från soffan (eftersom jag knappt kan gå alls nu...) och maken får jobba. Det senaste vi fått gjort nu är att få lagt det nya golvet i hallen, och det blev sjukt snyggt! 

Kan inte sova...

Mina tankar är på något helt annat ställe än på väg in i drömmarnas värld. Imorgon, eller rättare sagt idag, ska jag och maken på Aurorasamtal på kvinnokliniken östra. Vi var på ett sådant innan James med, och det gick jättebra. Jag är livrädd att det inte ska gå bra imorgon. 

Aurorasamtal får man om man är väldigt rädd inför förlossningen. Vill ni ha mer info så får ni googla känner jag. 

Med James blev jag igångsatt och hade Eda (ryggmärgsbedövning) redan från början. Och det är i stort sett så jag vill ha det igen. Känner också att jag inte orkar gå in på varför jag ska gå på ett Aurorasamtal mer än att allt var kaos vid stora pojkens förlossning. 

Men jag får väl tvinga igen mina blå och hoppas på att få sova en stund inatt i alla fall. 

Nalleruta

Mönster Nalleruta 

Färg 1

1. Magisk cirkel

2. 3 lm, 11 st, 1 sm i 3 lm

Färg 2 

3. Virkas i bakre mb! 3 lm 1 st i samma maska, 2 i 1 st resten av varvet, sm. (24 st)

4. Virkas i båda mb. 3 lm, 2 i 1 st, [1st, 2 i 1st] upprepa [ ] runt, sm (36)

Färg 3

5. Virkas i bakre mb. 4 lm 1dst i samma m, 2st i 1, 1st, 3 hst, 1 st, 2st i 1 st, 2dst i 1, 1 lm. 

[ 2 dst i 1, 2 st i 1, 1st, 3hst, 1st, 2st i 1, 2dst i 1, 1lm ] x2

6. Virkas i båda mb. Fm runt, förutom kanterna där man gör 3 fm. 

Öron! Färg 2 

Virkas i främre mb.

Börja i samma maska i varv 4 som du gjort 1 st i (innan 2st i 1, slutet på sidan). Dra upp en maska, sedan görs 8st i andra maskan från där du tog upp maskan, hoppa över en maska och fäst med en sm. 

Andra örat görs ungefär likadant. Låt det vara 5 maskor mellan öronen.

Dra upp en maska, 8st i andra maskan, hoppa över en maska, sm. 

Sedan är det bara att sy dit ögon, nos och mun enligt eget tycke! 

Som vanligt, är inget proffs på skriva mönster då jag oftast bara använder mig av stödord när jag ska göra något igen. Så jag hoppas ni förstår!

Vi är hemma!

Och ingen bebis! Vi fick stoppat honom!

I söndags fick vi åka hem. Då hade jag inte öppnat mig mer plus att värkarna avtagit i styrka och blivit mer förvärkar och sammandragningar. Det är så himla skönt att vara hemma hos mina barn bland mina grejer, min säng och min soffa! 

Däremot så märker jag ju att så fort jag är uppe och rör mig att flrvärkarna blir mer smärtsamma. Men foglossningen är ju fortfarande kvar så jag kan ju ändå inte riktigt röra mig. 

Så idag gick jag in i vecka 36, 35 hela veckor! Bara 5 veckor kvar! Få se hur länge han tänkt att stanna inne! 

Dagspermission!

Idag blev vi hemskickade för dagen. Fick så lyxig dagspermission. Var hemma mellan 12 och 20. Skönt att träffa ungarna men väldigt jobbigt att inte orka något. Värkarna har avtagit något under dagen tycker jag. Så kanske har han bestämt sig för att vänta ett tag till!?

Imorgon vill jag nog ha tag i en doktor så jag/vi får reda på hur de tänker och vad som krävs för att ongen ska få komma ut. Och hur länge jag ska vara här! Sedan behöver jag fortsatt sjukskrivning. Sista dagen för min nuvarande imorgon. Och jag tror inte jag ska jobba på måndag... 

Nu är vi uppe på förlossningen igen, i ett pyttepytte litet rum. Men vi har en säng var att sova i som tur är. Jag är helt slut efter den här dagen så jag slocknar nog när som helst.

Hoppas på att bli lite mer uppdaterad själv om allt imorgon!

Nedslagen...

Igår kväll, vid midnatt, blev vi nedflyttade några våningar till ett familjerum på bb. Dock utan någon bebis i sikte. Jag börjar verkligen misströsta nu och jag tror faktiskt inte att den här bebisen kommer komma något tidigare. Och jag slår nästan vad om att om en vecka så blir jag hemskickad. Kanske lika bra. Onödigt om jag tar upp en plats här när inget händer ändå. 

Joacim skäller på mig och säger att jag inte ska ge upp och säga att jag skiter i allt. Och det gör jag inte, jag känner mig bara typ tom just nu. 

Bb rummet är jättefint och bra. Här kommer jag hänga ensam idag! Joacim ska hem till vildingarna. Men först är det frulle, och sedan ytterligare en ctg-kurva, innan vi vet helt vad dagen har att erbjuda. Men förhoppningsvis så kommer jag i stilla ensamhet sitta och virka med mina värkar. Har sagt till Joacim att när han kommer upp sedan igen (för det skulle han göra) så får han köpa med sig lite garner och en stor fet hamburgare! Och att han kanske får med sig den store sonen upp en sväng. Hoppas! 

140307 18:25

Och inget händer! Var är bebis!

Jag har rätt starka värkar, är tvungen att andas genom dem. De håller i sig i 2-3 minuter. Sedan går det 3-4 minuter och jag får en ny värk...

Imorse var jag öppen 6 cm. Yes tänkte vi, nu kommer han snart!

Nu i eftermiddag var jag fortfarande bara öppen 6 cm. Och det suger! Är skittrött på det här. Det är fyra ynka cm som behövs till, 4!!!

De vill inte skynda på något då han fortfarande mår bäst i magen. Men samtidigt vill de helst inte ge mig något direkt smärtstillande (läs eda, ryggmärgsbedövning) då de är rädda för att det ska avta helt och de till slut behöver sätta in värkstimulerande dropp som kan göra honom stressad och få honom må dåligt. 

Och vad har jag för alternativ då? Jag vill ju absolut inte riskera att mitt barn ska må dåligt! 

Sova är uteslutet idag, då jag knappt hinner stänga ögonen innan en ny värk kommer. Och hade jag kunnat skynda på det hela genom att röra på mig i trappor eller gå i korridoren så hade jag gjort det. Men nu är det ju så att foglossningen inte har försvunnit bara för jag ligger på sjukhus.. 

Blä! Känner mig bara blä nu! Känner mig så fast i min egna kropp och avskyr att jag inte kan få bestämma själv! 

Jag har i alla fall lyckats med att färdigställa barnvagnmobilen till bebis. Dock har vi inte ännu köpt en liggdel till vagnen, men det får vi ta när han kommit ut, om han nu gör det... 

Flyttlass mellan rummen

Inatt fick jag och maken byta rum. Egentligen vill de ha ner oss till ett rum på bb eller till ett familjerum. Fast det är platsbrist överallt känns det som, plus att de inte vill skicka hem mig. Vilket som så fick vi byta rum till rummet vägg i vägg. Och här finns det dusch och inte badkar som i förra rummet! Föredrar dusch alla gånger. Och det bästa av allt är att Joacim fick en säng och kunde stanna över natten!!! Känns så bra! 

Vi har samma utsikt här i detta rummet, Åby travbana och en fotbollsplan. 

Idag får vi se vad som händer. Känner mig bitter och grinig och inte alls tillmötesgående, trots jag sovit bra. Men det räckte med att vakna så kom värkarna tillbaka. Och hungrig är jag också! 

Ge mig min bebis nu! 

Händelserik dag utan någon bebis!

ÅDagen började med att bebisen inte kom! Vilket är väl bra, varje stund inne är värdefull, men jag vill ha ut honom nu! Är inne på tredje dygnet med värkar var tionde minut och jag är trött trött trött på det. 

Har hunnit med en massa idag! Idag var jag med i andra studien, som handlade om lungutveckling efter bebis fått kortison (eller rättare jag fått kortison, två sprutor i baken som inte var så sköna...) Så det kollades på hjärta och lungor med ultraljud och allt såg så fint ut. 

Resten av dagen fram till fyratiden har jag till och från legat kopplad till en ctg-maskin. Den mäter bebis hjärtslag och mina värkar. Har även fått röra mig ur sängen idag! Vilken befrielse! 

Sedan blev det läskigt! Det fanns ingen plats för oss på Neonatalavdelningen på östra så det blev beslutat att vi skulle till Mölndal istället. Bebis har ju inte kommit än, men de vågar nog inte chansa. Det kändes omtumlande, som om vi nästan blev utslängda. Plus att barnmorskan vi hade fått kändes kall och oengagerad. 

Väl uppe på förlossningen på Mölndal blev vi väl emottagna och jag fick gråta av mig lite av paniken som infunnit sig. Fick gjort ett nytt ctg och en undersökning och allt kändes redo. Går vattnet och värkarna kommer oftare så gissade de att bebis kommer fort. Vi har hittills fått träffa en barnmorska, avdelningsansvarig, två undersköterskor och två sköterskor från neonatalavdelningen här. Och vi känner oss väldigt välkomna! Vi har till och med varit på Apoteket och i Pressbyrån! 

Mysfaktor

140305 03:43 v.34+0

Jag har sovit i tre timmar! Wiiihooo! Haha nä men det är sjukt jobbigt att sova på sjukhus, speciellt när man ska kollas upp hela tiden. Men nu på natten kom vi överens om att jag skulle få sova för att hämta nya krafter. 

Igår var en lååång dag. Värkar som gör ont var tionde minut är inte kul alls. Även om det bara är var ynka tionde minut. Jag gick med på att vara med i en studie som går ut på att få reda på varför man får barn för tidigt, speciellt då man gått över tidigare. Denna studien bestod bland annat av ett fostervattenprov, AJ! Och en massa ultraljudsundersökningar och såklart vaginal undersökning. Fick igår förmiddag iom studien reda på att jag är öppen 4 cm, den magiska gränsen, samt att livmoderetappen var helt utplånad. På nästa ultraljud senare på dagen så visade sig att minibror är galet duktig på att göra andningsövningar och höll på med det länge och nästan förstörde undersökningen, haha. Sedan höll han på med övningar och hicka resten av kvällen. 

Och idag ska jag vara med i en annan studie där man ska kolla bebis lungor med ultraljud. Och sedan fortsätta kolla upp detta efter han är född. Känns bra med studier som även gynnar oss och vårt barns utveckling av viktiga saker som just lungor. Fast han som håller i studien (samma som den andra studien) var osäker på att vi skulle hinna med att göra denna då han tror att minibror kan komma innan han hinner upp till avdelningen och oss. Hoppas att han gör det. Då ser vi ju hur lungorna ser ut innan minibror ploppar. Fast han kollade rätt så noga igår och försäkrade nästan mig helt att om bebis kommer nu så är bebis redo, han såg jättefin ut, bara lite mindre! 

Och allt detta gjorde jag själv!!! *applåder spplåder*. Jag skickade nämligen hem Joacim under dagen så han kunde lägga färdigt golvet i sovrummet och städa hemma. Och naturligtvis vara med pojkarna en stund. Idag är frågan om han får åka hem något. Får se hur det utvecklar sig. Joacim och min mor passade även på att köpa lite små kläder till bebis som tvättades och som nu hänger på tork i vårt rum. Behöver jag säga att jag känner mig sjukt pirrig!? 

Nu tror jag att jag ska fortsätta virka lite, då jag tydligen inte kan sova mer! 

Ha en bra dag alla fina! 

140304 4:55

Ligger på specialförlossningen med värkstoppande medel droppandes in i armen. 22:00 igår fick jag en kortisonspruta i rumpan (aj) för att hjälpa bebis lungor att mogna lite mer. 

What the fuck happens undrar ni kanske? Jo, inte så mycket mer än att bebis vill ta sig ut. Det lustiga är att jag har inte ens vräkt honom ännu. Så detta är väldigt läskigt och omskakande! 

Allt började (på allvar) igår morse. Började med ont i magen, klarade knappt röra mig stundtals av knivsmärtor i buken. Så jag vilade och sov fram till 15 då jag började laga middag. Jag fick sitta på en stol när jag stekte köttfärssås för jag hade sådana förvärkar. Och på detta upptäckte jag att jag hade brunrosa flytningar (mysigt va?!). När klockan slog 16:30 begav jag mig ner till päronen med pojkarna så de kunde få leka med kusin Joel. Då började värkarna öka i smärta och kom mer regelbundet och mer ofta. 17:30 ringde jag förlossningen "vila och återkom om en timma om det inte går över eller tilltar". 18:45 ringde jag igen och fick förklarat lite mer "kom upp till specialförlossningen ganska direkt" blev ordern då. Så vi fick packa ihop oss. Joacim fick avbryta golvläggningen och packa bb-väskan som vi inte ens tänkt på. Både Liam och James kom ju en vecka efter utsatt tid.. Sedan gick slemproppen. Vi fick packat övernattningsgrejer till barnen och sedan blev det att åka upp till östra. Och då hade jag lyckats få värkar regelbundet var 7-8 minut, som dessutom gjorde ont! 

Väl uppe fick jag ligga med ctg som visade att jag hade värkar samt att bebis verkade må finfint och betedde sig helt normalt (skönt). Efter ctg blev jag undersökt vaginalt (som inte är så spännande som det låter) och läkaren vågade inte böka runt för hon kunde inte se livmoderetappen, däremot såg hon hinnsvepningssäcken (el vad det nu kallas) och avbröt undersökningen. Vi fick kommit in på ett rum, efter jag fått bölat lite, och jag blev fortsatt undersökt och behandlad. Det visade sig att jag var öppen tre centimeter och att livmoderetappen var så gott som helt utplånad. Men just för att jag fortfarande bara var i 33+5 igår sattes det in värkstoppande medel, Tractocile, och hjälp då för bebis lungor, kortisol. Hade det varit på onsdag då jag gått 34 fulla veckor så hade de inte försökt stoppa förlossningen alls. 

Bebis ska vara såpass stor så han ska klara sig utmärkt utanför min livmoder. Däremot kommer han troligtvis inte klara av att amma, vilket känns lite jobbigt, utan han kommer i så fall få sondmatas. Sedan kommer han behöva lite extra värme. Men thats it, om inte något oförutsett händer. Och det ska det väl inte göra!!!??!

Nu har jag fortfarande värkar, men de känns inte så mycket och är inte så starka, förutom om jag rör på mig. Då får jag direkt svinstarka värkar. 

Detta är inte alls som vi har planerat. Vi har inte ens tänkt på att något sådant här skulle kunna hända. Så det är verkligen omtumlande för oss båda. 

Jag kommer, så ni vet, inte svara på några frågor om detta!!!!! Varken här, sms eller facebook. Med detta inlägg vill jag bara informera om vad som händer. Och jag önskar att ni inte talar med min store pojk om detta. Såvida han inte tar upp det själv. Han vet om vad som händer, men han är stundtals en orolig pojk och jag vet inte hur han kommer ta detta då det inte blir så normalt som det borde vara. James fattar nada! I föregår klappade han på min mage och sa att jag hade Lalas boll därinne (från teletubbies), haha). 

Men nu ska jag försöka sova vidare. Ha det bäst alla fina vänner där ute! 

Hipp hipp hurra!

Idag firade vi svägerskan som fyllde 30 år. Hon har blivit stora tjejen nu, haha. Vi firade henne på restaurant och det var jättetrevligt. Däremot borde vi lämnat James hemma (skämt). En tvååring på restaurang är inte jättespännande för föräldrarna, för tvååringen däremot är det jättespännande! 

Svägerskan och hennes Knasen <3

Nu ikväll har jag haft många förvärkar som gjort riktigt ont, tack vare många steg idag och igår. Så imorgon blir det soffläge hela dagen!

Har nu ikväll även fått virkat en mars-ruta till månadsfilten. Fick även virkat en uggla på frihand till en vagnsmobil men den får ni se imorgon! 

In med det nya!

Lite sådär panik har jag nu kan jag erkänna! Hela min kropp skriker boa-boa-boa-boa. Vi började ju bygga om här hemma strax efter julas och vi är fortfarande inte färdiga... Mycket beror på konstanta sjukdomar. Vi alla har avlöst varandra med diverse sjukdomar. Men nu är vi friska! Dock kan jag ändå inte bidra med mycket hjälp, så Joacim kör det tyngsta lasset själv. Självklart så brukar mamma och pappa komma upp och hjälpa oss. 

Så nu har vi börjat med att fixa vårt sovrum, där även minibror kommer bo. Igår köpte vi golv och idag inhandlades det tapeter. Tapeterna hittades även denna gången på Rusta. De har mycket snygga tapeter där. 

Och vi vill ha lugna och neutrala färger i sovrummet så detta blev perfekt! Sedan kunde jag inte motstå dessa ugglorna (som egentligen är trädgårdspynt). Blev helt förälskad i dem! Vi har väldigt lite prydnader hemma för att vi hatar att behöva damma så mycket.. 

Golvet i sovrummet blir även det ljust. Vi har ju inget fönster som släpper in dagsljus eller ljus överhuvudtaget. Och sedan var det både snyggt och billigt! (99kr/kvm)

Så nu är vi på väg! Hoppas att vi blir färdiga innan bebis kommer!!! 6 veckor kvar!!